Annons:
Etikettsjukdomen
Läst 7183 ggr
Leffe
2011-04-06 01:50

Diagnosen PAH

Förra sommaren fick min andfåddhet och hjärtsvikt ett namn. Pulmonell arteriell hypertension - PAH.

Hur började då det hela? Jag har ingen aning, men har nu suttit och tänkt bakåt. Jag fick en hjärtinfarkt, 2002 har jag för mig att det hände. På sjukgymnastiken efteråt så tyckte jag att jag blev trött fortare än alla de andra som deltog. Framför allt gällde det när vi joggade eller sprang. Gud vilken dålig kondition jag hade! Jag måste fortsätta träna sedan. Jag hade inte en tanke på att i mitt jobb som förare av färdtjänstens specialbussar så rör man sig ganska mycket trots att man sitter i ett fordon. Kunder i rullstolar ska hämtas och lämnas. Stolarna ska sättas fast i bussgolvet. Så inte är man direkt stillasittande, men det tänkte jag som sagt inte på då utan bara att min kondition var usel.

Jag kom tillbaka till mitt jobb bit för bit och jag började simma. Inte fick jag någon bättre kondition för det. Började på ett gym och tränade ett par pass. Då började jag få fruktansvärt ont i vänster höft. Slut med träningen, men jobbade vidare ett år. Sedan gjorde höften allt för ont och jag blev sjukskriven. Husläkaren konstaterade att höften var helt utsliten. Var hemma lång tid och väntade på operationstid. Min vikt gick upp till 109 kilo. Efter operationen var jag hemma några månader. Så började jag jobba igen och gick ganska snart ned till 93 kilo, men konditionen verkade bli sämre och sämre.

I slutet av 2008 började jag äntligen reagera på andfåddheten och orken på riktigt. Det kunde bara inte stå rätt till. I januari 2009 var jag på årligt besök och koll av hjärtat efter infarkten. Jag tog då upp detta med andfåddheten. Gick därifrån med beskedet att det inte var något fel på mitt hjärta. Jag hade bara total urusel kondition.

Några månader senare var jag hos husläkaren då jag blivit värre. Nu började det bli jobbigt och gjorde ibland ont i bröstkorgen och i hjärttrakten. Dessutom började benen svullna, framför allt smalbenen. Jag hamnade på olika undersökningar och domen blev hjärtsvikt på vänster kammare. Fick mediciner inklusive vätskedrivande. Svullnaden minskade något, men inte andfåddheten. Jag jobbade vidare även om det blev en mer och mer plåga. När jag hade paus fick jag lägga upp fötterna på sätet bredvid. Fötterna gjorde ont i de nu för trånga skorna. Tog jag av mig skona så skulle jag nog inte få på dem igen.

Jag fortsatte jobba till oktober 2009. Då konstaterade jag att det gick inte att fortsätta. Jag hämtade kunder och innan jag kunde få in dem i bussen måste jag luta mig mot bussen och få ned andfåddheten. Husläkaren skickade mig på fler undersökningar och då kom det fram att vänster hjärtkammare svarat på medicinen. Nu var höger kammare som var det stora problemet. Nu började det luta åt något fel på lungorna. Det blev röntgen akut för det kunde ju vara en propp i lungorna. Det var det inte. Så då var det troligen Kol, jag hade ju rökt mycket fram till infarkten. Spirometrin konstaterade att det inte var KOL.

Så blev det 2010 och årlig kontroll av hjärtat igen. Remissen från husläkaren med de dåliga siffrorna som hade med hjärta att göra hade kommit fram. Det var fortfarande inget fel på mitt hjärta utan det var konditionen. Besök hos en annan hjärtläkare på ett annat ställe. Där gjordes ultraljud. Konstaterades att vänster kammare verkade lite ansträng, men den högra var bra mycket förstorad. Diagnos återigen troligen KOL. Det blev ny spirometri. Sedan tidigt morgon efter ringde denne hjärtläkare och sa åt mig att åka in akut. Det var inte KOL.

Åkte till S:t Görans sjukhus. De hade bara hjärtmottagning, men hjärtat visade lite felaktighet. Blev skickad på röntgen och blev kvar över natten. Det var inget fel på hjärtat utan lungorna. S:t Görans skrev remiss till Lung på Thorax på Karolinska i Solna. Innan jag blev kallad så blev jag sämre och fick åka in akut. Låg inne en vecka och fick syrgas med mera och blev bättre. Blev sämre igen och det blev akuten och inlagd en vecka med bland annat syrgas. Nu började läkarna på avdelningen komma fram till vad det kunde vara. Fick åka hem för att sedan bli kallad till Thorax i Huddinge där de skulle gå in och titta i hjärtat med mera.

På Huddinge höll de på med många olika tester eller vad man ska kalla det för. Sedan blev jag hemskickad. Karolinska skulle kalla mig sedan. Innan jag blev kallad så fick jag otroliga svårigheter med andningen. Jag kunde inte få stopp på andfåddheten. Fick åka ambulans. När asmbulanspersonalen kom upp i lägenheten och gav mig en ansiktsmask och syrgas tog det bara några minuter innan andfåddheten minskade otroligt mycket.. Det blev Thorav igen och samma läkare. Prover, framför allt blodprover av olika slag gjordes under denna vecka jag nu låg inne.

Nu hade sommaren kommit och jag fick diagnosen PAH.

Läkarbilderna är från Fotoakuten

Annons:
[SvenA]
2011-04-06 13:11
#1

Mycket intressant läsning det här det kan säker vara bra för många

Maria
2011-04-07 18:55
#2

Jösses vilken resa.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Mona22
2011-04-11 15:28
#3

ja, inte är läkarna snabba direkt. Bra att du fick ett namn på din sjukdomGlad

StefanW
2011-04-11 17:36
#4

Det måste kännas bra trots allt att få ett namn på problemet, det gör ju att man kan sätta in rätt saker för att få lindring.

Stefan - Modellbyggare

Farwuq
2011-04-12 06:49
#5

Vad du måste fått lida, fy tusan!

FörvånadGråter

Hoppas du kan få ordning på vardagen.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

chik
2011-04-13 20:32
#6

Hej. Jag tackar för intressant läsning…O vilken resa av lidande.

Men hur mår du nu?

Får du något som gör att du kan andas bättre?

O så undrar jag.""Spirometrin konstaterade att det inte var KOL."""

Du kan inte skriva lite mer.Hur dom såg att du inte hade Kol. För jag kan ju tänka mig att om du var andfådd så orkade du inte blåsa.

Lena…

Lena.P är jag i verkliga livet.

Annons:
Leffe
2011-04-13 22:22
#7

Psykiskt mår jag som en prins. Fysikt har det inte hänt så mycket ännu.

I medicinväg får jag Symbicort och Spiniva (används även vid KOL) som jag drar in samt Tracleer som ska bromsa sjukdomen.

Spirometrin mäter en massa olika saker. Ger det vissa utslag så är diagnosen KOL. I mitt fall blev det inte dessa utslag och det blev klart att felet inte var problem med in- och utandningen utan transporteringen i lungorna. Det kunde vara en propp i blodkärlen till lungorna. Det var så min diagnos började komma fram.

Enkelt kan man kanske säga att vid KOL så är svårigheten att få ned syre till lungorna och för lungorna att ta åt sig syret för att få ut det i blodet. Vid PAH så kommer syret ned i lungorna och lungorna tar hand om det. Det är transporten som är problemet. Hjärtat ska ju pumpa in syrefattigt blod i lungorna och blodet ska ta med sig syret tillbaka till hjärtat för vidare transport ut i kroppen. Med för trånga blodkärl så blir det svårt.

Vid KOL har jag fattat det som att kroppen får för lite syre då lungorna inte tar emot eller får för lite syre. Vid PAH finns det tillräckligt med syre men den kommer inte ut i kroppen.

Det här var ett försök till en förenkel förklaring om skillnaden mellan KOL och PAH. Det är så jag fattat skillnaden i alla fall

Upp till toppen
Annons: